Och det blir fredagskväll igen
En vanlig radhustacokväll
Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt

Så sjunger Winnerbäck i visan. Jag utgår ifrån att han refererar till det vi i folkrepubliken Södermalm kallar för svenne-tacos. Alltså inte sous-vide’ad griseknoe med picklat surdegspulver utan glutamat-stinn kryddpåse med extra gräddfil som vi söder om Roslagstull måste skämta om för att kunna äta. Bjuder vi på högprocessade vetetortillias som aldrig varit i närheten av Centralamerika lägger vi upp anrättningen på instagram med det mest ironiska filter som appen kan uppbringa, ikväll blir det svenne-tacos, vilken grej va, vilket meta-skämt, alltså vi skojar!! Eller?

Jag är ett taco-fan, med eller utan prefix. För mig är det en ursäkt för att göra två saker jag älskar; äta med händerna och äta länge. För det måste ju rimligen ta minst lika lång tid att äta tacos som det gör att hacka den jävla pico de gallon, eller på rikssvenska, skära tomat och lök i små små små bitar.

Att det finns nåt som heter Taco Tuesday älskar jag också, inte minst för att min good old hemmarestaurang råkar utspela sig på tisdagar. På tisdag tar jag tillfället i akt att slå ihop det, helt utan prefix blir det olika saker att stoppa i ett litet bröd och trycka in i porträttet. Mitt enda förtecken är vegetariskt jag menar, bor en på Sveriges farligaste gata så gör en.