Posts Tagged ‘testad produkt’

På oväntat besök hos Biggans

etiketter_biggans

För att hjälpa en vän med en detalj till en fest var jag på oväntat besök hos Biggans ute i Huddinge. Biggans, som funnits sedan 1952 tillverkar bl a grillsåser, pastejer och kryddsmör. Eftersom jag ändå var där undrade jag om jag kunde få kika in i produktionsanläggningen. Inga problem säger Jonas Bergstrand, en av de fem delägarna i Biggans. Han är dessutom är aktivt verksam i produktionen. Det doftar angenämt av rökta produkter när jag kommer in i lokalen. Men Biggans röker inget i Huddinge längre utan anlitar ett rökeri på Gotland berättar Jonas. När det byggdes bostäder omkring i området gick det inte att ha egen rök. Folk klagade.

persiljesmör_biggans

Vi går vidare i lokalen och passerar ett litet rullande band med etiketter och färdiga förpackingar med persiljesmör. Jonas uppmanar mig att känna på en ”rulle”. Den är ljummen därför att allt smör måste vara mjukt för att kunna blandas med kryddorna. Vi kikar in i kylen. Här är det förhållandevis tomt men det brukar stå ca 6 ton smör i vanliga fall. Med stolthet berättar Jonas att allt smör är från ARLA och de är en av de största kunderna på smör. Ca 250 ton används årligen.

Företaget producerar på beställning och har leverans 2 ggr i veckan. Då slipper man kostnader för lager. Hm, klokt tänker jag som är ekonom. Ett litet lager finns dock och i en papplåda förser Jonas mig med diverse smakprover. Soltorkade tomater och Parmesansmör är en nyhet för året. Tycker den är mycket god när jag provsmakar. Sambal Badjaksmör låter spännande men folk vill att den ska heta chilismör säger Jonas. Vidare får jag tips om att att citron/limesmöret är gott med fisk. Jag, som aldrig tänkt på kryddsmör till fisk, får bra inspiration. Många av de här smaksättningarna gör jag själv men det är ändå bekvämt att ha med små förpackningar med färdiga kryddsmör vid olika tillfällen. Tillfällen som t ex då man ska ut på sjön, till sommarstugan, grillningen i parken med kollegor och vänner eller förgylla en fredagkväll. De gånger man man vill göra så lite som möjligt men ändå njuta goda smaker.

Lite mer info om Biggans hittar du på min andra blogg.

Sainte Maure de Touraine – en AOC märkt ost

Vincent-och-mary-agnes

Sättet att göra Sainte Maure de Touraine går tillbaka till 800-talet och det är bl a det rara paret Vincent Peltier och hans fru Mary Anges som vårdar traditionen. De har 25 hektar mark och 120 getter i området Indre-et-Loire. Under mars till november betar djuren ute. Då händer det mer med mjölken än under vinterhalvåret då djuren hålls inomhus. Här pratar man säsong, men för att få nöjda kunder vill de även producera december till februari så ca 30 djur tas undan och får extra ljus under den perioden…ljusterapi. =)

Om jag förstod rätt så ska det vara uteslutande två olika raser för framställning av getmjölk till just den här osten och det är getter från de Schweiziska alperna, Sannen som är helvit och Alpine som är brun som används. Vincent och Mary Agnes har uteslutande Sannen. Fler bilder på getter hittar du hos ostbloggen.

Man känner igen Sainte Maure de Touraine på att den har ett halmstrå som är stucket rakt igenom osten. Det är för att ge den stadga men också för att märka upp den med AOC och ett nummer som indikerar vilken producent det handlar om. Sedan den fick den här märkningen har produktionen ökat med 300% och idag är det den näst mest producerade getosten efter Crottin de Chavignol. Här hittar du alla AOC ostarna.

ostform

För att framställa en ost på ca 250 gram krävs det två liter mjölk och ostmassan koagulerar under 24 timmar. Därefter tas sedan med en skopa och läggs i formar med hål där vasslen kan rinna ut. Se hur stor formen är och hur mycket ostmassan krymper när vasslen försvunnit. Därefter saltas osten och täcks med aska. Askan är steril och skyddar osten mot flugor.  Visst kan man äta osten färsk men om den är lagrad minst 10 dagar får producenten ange att den kommer från området. Oftast lagras den 5-6 veckor.

Här hittar du lite bilder hos Vincent och Mary Agnes.

Nedan ser du en traditionell ostskärare på halmbädd. I Frankrike är ofta stora flata korgar som fungerar som ostbrickor täckta med den här typen av halmbädd.

ostskärare

Etiketter:

Familjen Mons, ostlagrare

Att det finns uppköpare av olika produkter det visste du säkert redan men att det finns särskilda firmor som specialiserat sig på att köpa in t ex ostar det är första gången jag stöter på.

Familjen Mons, med Hervé Mons i spetsen, har under 3 generationer arbetat med att lagra och låta ostar mogna för att sedan säljas. I Sverige var den Franska matsalen på Grand Hotell deras första kund. NK saluhall är deras kund idag. Läs mer om getostarna.

Michael-Mathier

Företaget jobbar med mest på export och arbetar med små producenter på gårdsnivå. Som Michael Mathier som representerar Mons i Sverige uttrycker det, ”finns det ingen mjölk finns det ingen ost”. Han berättar att mjölken inte transporteras och att gårdarna har bra djurhållning. På vissa gårdar köper de hela gårdens produktion och frågar på våren hur mycket bonden beräknar att han producera kommande säsong.

Ett klipp från Youtube och mer läsning hittar du här: Hervé Mons en ostaffineur.

Etiketter:

Getost hos NK saluhall

Snöblandat regn gör det inte lätt att tänka på getter som just äter det första fina betet i Frankrike men nu har getostens säsong börjat och den varar fram till november. Inne på entréplanet har NK Saluhall dukat upp för nu ska de första getostarna från Mons provsmakas och jag är på väg dit.

osttallrik_NK-saluhall

Först ut är Mâconnais Frais från Bourgogne. Den är precis som namnet beskriver färsk, endast 10 dagar gammal tillverkad av opastöriserad getmjölk. Osten är handgjord och ostmassan får självrinna vilket gör att den inte är så tät i konsistensen. Honung med tryffel är mycket gott till.

lingot

Därefter testar vi Lingot de St Nicolas, tillverkad av ortodoxa munkar, har en form av en guldtacka. Smaker av ”terroir” och vad getterna betat återspeglas i ostens smak. Terroir är egentligen en vin-term men används i det här sammanhanget för att beskriva jordens sammansättning och egenskaper. Det är personlig favoritost hos flera i sällskapet.

buchette-de-manon

Bûchette de manon från Provence har en kyndelkvist som dekor. Tillverkare är ett ungt par som förbarmat sig över en nästintill övergiven egendom. Getterna är frigående vilket gör att mjölken och därmed smaken varierar från säsong till säsong. Osten är typisk för Provence och lagras max 2 veckor.

Nästa ost är Tarentais från getter som betar i alperna. Med den här ostmassan ”gojsar man runt” säger någon vilket ger en tätare karaktär. Ytan är tvättad och är skrynklig med en aningen tegelröd färg. Endast lagrad i 3 veckor. Den har en tydlig getostsmak som jag tycker om.

Då är vi framme vid sista osten och det är en  svartgråost som rullats i aska. Sainte Maure de Touraine. Paret Peltier som tillverkar osten är inbjudna från Frankrike. Traditionen av osttillverkningen sträcker sig så långt tillbaka som till 800-talet. I varje ost ser man ett halmstrå som finns där för att ge den stadga så att den håller ihop. Smak av hasselnöt. Mmmm!

Snart kommer mer om raringarna Peltier, deras gård och osttillverkning.

En härlig start på dagen och regnet har upphört när vi ska iväg på nya äventyr.

Etiketter:

Getostfestival på NK saluhall idag

Getost_NK

Missa inte NK Saluhalls fantastiska getostar som finns uppe i entréplanet på NK idag och imorgon. Mer detaljerad info kommer!

Etiketter:

Årstiderna växlar

Lokalen är småkall men värmen från människorna slår emot oss. Överallt står lådor i trä staplade på varandra men det grönsakerna lyser med sin frånvaro. Strax kommer förklaringen – veckans matlådor har skickats ut under dagen. Baslådan, stora fruktlådan och Mixlådan. Nytt för årstiderna är att det nu finns en middagslåda med två middagar och recept i lådan. För övriga dagar vill man att mottagaren själv ska känna glädje och fantasi inför matlagningen.

maximilian_årstiderna

Nu har vi själva nöjet att få smaka de olika rätterna och Årstidernas kock Maximillian Lundin lagar en ragu på nötkött med blomkål och grov senap. Innovativt är kall potatis med riven ost (gissar parmesan) och fint skurna daddlar.

karre_årstiderna

Därefter serveras karré med sallad på körbärstomater, bataviasallad, päron och fänkål samt en gnutta dressing. Kokt potatis med skal accompanjerar.

sparris_årstiderna

Men i lådan finns också en av mina stora favoriter – det är ramslök. Lite längre in i lokalen står Årstidernas grundare  Sören Eilersen själv och serverar sparris med en ramslökspesto. Tar ett par tag med osthyveln över parmesanosten och fina skivor lägger sig vackert ovanpå. Ett surdegsbröd serveras till plus att god rapsolja finns på varje bord. Gott men lite synd på sparrisen som inte kommer till sin rätt då ramslökens smak dominerar.

Lådorna innehåller till min glädje svenskt kött och man jobbar mycket med ekologiskt – lite till överdrift för min smak, även om Maximilian gör allt för att övertyga mig. Närodlat, säsong och lokalt odlat räcker för mig. Att köpa svenskt ger jobb i flera led och djurhållningen har starka regler i Sverige, därför försöker jag att köpa det så mycket som jag kan.

Läs gärna

Att komma från gård betyder något

Grisar och antibiotika

Från jord till bord med LRF. Konsumenter och producenter möter varandra. Paul Svensson optionsbildare

Danskt griskött och salmonella

Om ekologiskt jordbruk

Etiketter:

Ben & Jerry karamellglass

Ah, det är som en gammaldags god karamellglass full med kanderade nötter från mormor fast det är en helt ny smak i Ben & Jerrys sortiment. Dessutom har de ”gone nuts about fairtrade” och presenterar det på sin hemsida. På hemsidan får personers namn representera odlare liksom den som bidragit med smaksättningen finns namngiven. Känns personligt och glassen var väldigt god!!

Etiketter:

Österrikiska caféhäuser

lydia

En längtan till Österrike infinner sig vid läsning hos Tockasvansen som besöker ett typiskt wienskt café haus. Det är något speciellt med att gå och dricka kaffe i Wien och Salzburg. Där håller man hårt på traditionen. T o m berättar för kaffegästerna att skeden ska ligga uppe på glaset och inte på brickan vilket hände på Café Hawelka. Ett härligt ställe där ägarna alternerar om att jobba dag och natt då de har öppet 24h.

topfenstrudel

Ein grossen braunen und topfentorte bitte. En stor espresso med mjölk och en kesellatårta. Sedan sitter man i timmar med tidningar upp över öronen och njuter, pratar och tittar på folk.

lederhosen

På caféet slamrar det gemytligt, dirndlar och lederhosen skymtar här och där liksom de traditionella gröna jackorna med hornknappar. Herrar lyfter på hatten som är prydd med några korta fjädrar. Framför allt en lördag kan man se folk flanera förbi i de traditionella kläderna för att efter marknaden slå sig ner och njuta av kaffe och bakverk.

Ställen jag rekommenderar är:

Wien
Café Hawelka
Café Central
Café Demel
Café Schwarzenberg
Café Central

Salzburg
Café Tomaselli
Café Sacher som finns i både Wien, Salzburg och Innsbruck och vars tårta är vida berömd.

Etiketter:

Inte så dumt alls med skånsk potatis

skånsk-potatis

Det dimper ner trevliga prover på allt möjligt. Nu senast 3 olika flytande fonder utan tillsatser från Knorr. En med brynt lök-, en kalv- och en med kycklingsmak. För mig är det intressant att sätta dem i ett sammanhang och försöka använda produkterna för att se hur de fungerar i min vanliga matlagning.

Fonden eller som det är för mig, buljongen, med brynt lök fungerade utmärkt som smaksättare till en klassiker som skånsk potatis.

Skånsk potatis ja, därom tvistar de lärde dvs Fredrik och jag. Som halvt skånsk östgöte borde jag veta vad skånsk potatis är och jag hade aldrig hört talas om rätten förrän jag blev tillsammans med en urstockholmare som han. Rätten har aldrig serverats under min uppväxt så jag var väldigt skeptisk till att det inte var en ”egen” uppfinning från hans familj.  Vilken tillit till min bättre hälft jag har…ha ha! Men när jag slår i kokböcker dyker rätten upp på flera ställen. Bl a i en underbar bok som bara heter potatis, fest & fakta – störst, bäst, godast men även i boken Kok- och hushålls-bok av Anna Maria Zetterstrand från 1863. Däremot hittar jag inget liknande hos Charles-Emil Hagdahl. Visserligen skriver han om en stuvad potatis men kokt sådan och ingen starkare smaksättare än att lök brynes från början. Måhända att det var för enkel mat för de som lämnade recept till Hagdahl då det känns som om den är rätt bondskt i sitt ursprung.

Hos Anna Maria Zetterstrand heter potatisen rätt och slätt Brynt potatis. I receptet tar hon ”tillvara på skumfett från oxstek”. Hon tillsätter råskalade potatis som får fräsa en stund och därefter lite buljong eller något köttspad som inte är för salt samt lite soja. Ingen lök dock. När den är kokt serveras den i sin sås till kötträtter.

Uppdaterat: Lökfonden passade mycket bra i den skånska potatisen.

Skånsk potatis

Receptmakare: kan inte tillskrivas någon

Portioner: 4

Tid: ca 20 min

Skånsk potatis är gott att servera som tillbehör istället för kokt potatis.

  • 8-10 potatisar
  • 1 gul lök
  • mjölk
  • buljong
  • salt
  • peppar
  • persilja
  1. Skala och tärna potatisen och löken.
  2. Fräs potatisen lätt utan att den tar färg upp till 5 minuter.
  3. Tillsätt löken och fräs ytterligare ett par minuter.
  4. Späd med mjölk och buljong, ungefär lika delar så att det täcker potatisen.
  5. Låt småputtra tills potatisen är mjuk.
  6. Tillsätt eventuellt finhackad persilja.

Smetana från Valio

smetana

Budet från Valio kom med en påse med 3 olika sorters färska kryddor, timjan, basilika och koriander. I botten fanns 2 burkar smetana och en ny smak på yoghurt, Skogssmak. Men det var smetanan som var själva grejen. Tips var att hacka kryddor och blanda i. I ren svaghet var det svårt att hålla sig från att genast göra en vacker smörgås. Smetana på det viset var utsökt. Sedan blandade jag smetana med kryddorna och serverade till allehanda varm mat t ex istället för ett kryddsmör. Rör man smetanan blir den lös, vispas den blir den fast och tillsätts den till varm mat skär den sig inte. Fantastiskt god med hög fetthalt och dessutom laktosfri.

Smetana har sitt ursprung i central- och östeuropa men ingår också i det finska köket. Den används i varm mat, i soppor, som tillbehör till små knyten (pelmeni) och blinier med rom. Lillasyster som bott i omgångar i Ryssland fick frågan vad hon helst äter smetana till och svaret kom snabbt: Borsjtj! Här är ett recept på rödbetssoppa som jag gör ofta.

Mer inspiration och användningsområden för smetana hittar du på wikipedia.

Etiketter: