Just det, det där med att paraffinera kan man ju fundera över. Här är mitt tips. En gammal konsverburk tjänar bra för ändamålet. Med en liten tillbockning i ena kanten rinner paraffinet som det ska när sylten ska skyddas mot mögel och andra angrepp. Burken kan man spara år efter år och bara tillsätta mer paraffin vid användning.

Vi sätter burken direkt på spisen och låter paraffinet smälta. Brandrisk tänker du säkert automatiskt. Du kan vara lugn. Trots att en nära vän till mig glömde burken på spisen i flera timmar då hon gick ärenden på stan, började paraffinet inte att brinna. Hände inget faktiskt. Självklart stod det då på låg värme men ändå. Det verkar helt ofarligt att värma såhär. Hoppas du inte har dåliga erfarenheter.

Jordgubbar är goda i sig själv. Likaså en enkel marmelad och sylt utan tricks och varianter. Ofta blir de trixade grejerna stående medan det enkla och välbekanta snabbt går åt. Men ibland kan jag inte hålla mig – fast jag har lärt mig med tiden, att bara göra lite. En enda burk jordgubbsmarmelad fick sig en extra skjuts med lite lavendel. Om det var gott…ja mycket men en burk räcker gott och väl.

Receptet ligger kvar i stan i ”I mormors skafferi”. Men på ett ungefär var det 1 kg bär och 500 g socker, pektin tillsätts enligt förpackningen och avsmakning sker med hjälp av citronsyra. Kan det vara enklare?

By the way om Lavendel. Just nu blommar de vackra lavendelfälten hos Eva på Österlenkryddor i Skåne. Eva är en vän till mig som jag gärna puffar för och om du gillar lavendel ska du kika i hennes vackra bok med massor av lavendeltips. Ingrid Munch, Munch Media som producerat boken är också någon som jag uppskattar och gärna inspireras av. Kika på hennes Tastycards – gillar dem skarpt. Båda är vänner – inte uppdragsgivare på något sätt.

Undrar om Cajsa Varg skulle känna igen sitt ”man tager…” med dagens pimpa? Här är det iallafall ”taget…vad fason som helst” dvs lite pelargonblommor från blomkrukan och björklöv från midsommarstången. En aningen pudrat socker över och pinocchiotårtan blev snyggare än Marie Antoinettes håruppsättning. Vad sägs…?

Det blev inte en smula kvar när alla tagit för sig.

Receptet är taget från Matklubben.

Vad ska vi med den till undrade jag när en glassmaskin från Philips såg dagens ljus hemma hos oss. Åh, den ska vi använda ofta svarade sambon. Och visst är den kul men används inte så ofta som vi tänkt. Med glassmaskinen följde en liten glassbok full med fina recept. Idag kunde jag inte hålla mig längre så fast blocken till maskinen inte är frysta svepte jag ihop en glass som fick frysa i en form istället. Resultatet blev inte fulländat men glassen är så god att jag redan tagit flera vändor till frysen och ”provsmakat” för att se hur mycket den frusit. Glassmaskinen rekommenderas till glassen då den blev lite isig av mjölken men smaken var det inget fel på.

Till servering kan jag tänka mig göra som mamma när jag var liten, nämligen hälla lite god kaffelikör över glassen.

Kaffeglass

Receptmakare: De du

Portioner: beror på hur sugen man är

Tid: 45-55 minuter i glassmaskin

• 3 äggulor
• 100 g florsocker (ca 2 dl)
• 2 1/2 dl mjölk 3%ig
• 2 dl vispgrädde
• 6 g neskaffe
• 5 g vaniljsocker

1. Lös kaffepulvret i 1 msk varmt vatten.
2. Vispa gulorna med sockret, vaniljsocker, kaffet och mjölken.
3. Vispa grädden hårt.
4. Blanda ägguleblandningen med grädden.
5. Häll i glassmaskinen i ca 45-55 minuter.

Testade ett recept igår som inte är mitt eget. Letade nämligen efter något som man kan förbereda till en buffé till många. Minipajer brukar vara utmärkta saker att ha på lut. De går t o m att frysa om man har tidsbrist. Smaken blev läcker av anjovis och lök men Västerbottten försvann i smakbruset. Den här kanske inte passar bubbel men till ett glas rött vin eller en öl är den utmärkt och jag kan tänka mig inleda en grillkväll eller som igår – en skön kväll på balkongen med den här delikata saken.

Receptet på minipajen med ansjovis och rödlök hittar du på Matklubbens hemsida – (ja, jag vet att det här var lite i lataste/snålaste laget att inte skriva ut hela receptet men jag vill bjuda på något här och har inte så mycket tid just nu. Hoppas du har överseende).

Palsternacksgratängen är ett gott tillbehör till enkelt stekt kött typ fläskfilé, oxfilé mm. Här har jag förvällt palsternackan i skivor, lagt i en form och hällt över en enkel bechamel med en tillsatt äggula och ost. Svårare än så behöver det inte bli.

Vad är den nya trenden inom matområdet? Jag fick frågan häromdagen och hade inget riktigt svar. Trender brukar vara motsatsen från något som varit tidigare. T ex när min mamma Märtha och jag började skriva om bakning, kakor och efterrätter var det inte det minsta trendigt. Alla ägnade sig åt att jaga fett och socker. Man skulle äta LCHF.

Under alla år som jag bloggat har jag bloggat om säsong, när- och lokalodlat. Fast jag inte stuckit ut hakan så mycket … De flesta andra hyllade då ekologiskt och KRAV. Nu talas det mer och mer säsong, när- och lokalodlat. Vilket gläder mig.

Själv har jag även efterlyst en mer nyanserad bild av jordbruket. Att journalister och bloggare sätter sig in mer i jordbruk och vad det innebär att producera mat. T ex att en bonde har inte råd att varken göda fält med konstgödsel eller sprida gifter i onödan. En bonde måste även han arbeta ekonomiskt – ofta går ett lantbruk inte ihop ändå.

Vad jag ser nu som ny trend är att jord och bord börjar närma sig mer och mer. 2009 hade LRF en kampanj där producent och konsument skulle mötas och diskutera mat. Bl a var Paul Svensson, TV kock, med på en sådan kväll på vår gård Klefstad.

Nyss såg jag en film där LRF tagit ytterligare ett steg: Först intervjuades bonden av TV-kocken, i stallarna med kycklinguppfödningen. Strax därefter gick kocken in i köket och lagade till något med kycklingen. Kanske är det här ingen trendspaning men för mig känns det intressant och spännande. Som att vi är på rätt väg att öka förståelsen för var maten kommer ifrån och hur bönderna ser på sin verksamhet. Mer sånt!

Det är inte ofta det är tävlingar här på bloggen men den här vill jag så gärna sprida då Christopher Anderton, matbloggspriset står bakom en del av det grafiska materialet till tävlingen tillsammans med Robust Challenge. Så, det är bara att vara med och tävla genom att tipsa!

OBS! Jag tjänar inga pengar på det här eller har någon del i arbetet med tävlingen utan tycker det är roligt att hjälpa Christopher.

Om tävlingen
Vill du tipsa andra bloggare om Melkers Anderssons RobustChallenge?

Länka till Robust Challenge i en bloggpost eller lägg in grafik från Deluxive och länka till Robust Challenge i din blogg så lottar vi ut ett gäng Robust Stavmixrar till er som tipsar! Vi ser när ni länkar, men ni kan gärna skicka ett mejl med er länk till robust@deluxive.se. Fram till den 23e maj!

Sällan jag tipsar om tävlingar men den här vill jag sprida då det är Christopher Anderton, matbloggspriset, som jobbat med en hel del bakom kampanjen.

OBS! Jag tjänar inga pengar på det här eller har någon del i arbetet med tävlingen utan tycker det är roligt att hjälpa Christopher.

Om tävlingen:
Var med i Melker Anderssons ”matcup” RobustChallenge för matbloggare och hemmakockar. Nu är omgång 2 (av 3) igång! Melker ger dig tre olika uppdrag. Följ uppdragsbeskrivningen. Skapa ett recept, ta en bild och ladda upp!

I prispotten vinns diplom från Melker Andersson och köksutrustning från Philips Robust Collection, som är i de högre prisklasserna.

En kär gammal vän dyker upp igen. Mitt i den svarta jorden kämpar den sig upp och låter sig inte förskräckas. Kunde inte låta bli att publicera den modiga och lite sturska rabarbern.

Nyfiken som jag är ville jag veta hur länge den funnits på våra breddgrader och hittade de här raderna: ”Rabarber odlades i Kina redan 3000 år före vår tideräknings början, då främst som en medicinalväxt. Till Europa kom den först under 1600-talet och till Sverige så sent som under 1800-talet”. Källa odla.nu

Rabarbern när den är som bäst är ljust röd och späd, utan trådar och träaktighet. Godast att smälta ner tillsammans med en aningen socker till en kompott. Finns det mycket rabarber rekommenderar jag en klar rabarbersoppa med en len karmemummasmakande karamell mitt i. Som en vit kudde ligger den härliga karamellen och på snudden flyter i soppan. Kocklandslaget har komponerat receptet som finns i ”Det svenska matåret”. En utsökt avslutning på en vårmiddag.